För snart åtta år sedan flyttade vi till Sverige från Norge. Väldig många har frågat mig varför. Jag hade fin jobb, fin lägenhet, en lyckad liv så att säga. Min dotter valde flytta till Sverige och hon fick två barn här. Jag längtade varje helg efter att åka till dem. Mina underbara barnbarn!
Nu är dem 9 och snart 11 år. Jag är jätteglad för att vi gjorde det vi gjorde, även om det skulle hända något fruktansvärt. Jag var rektor på en skola där en barn skadat sig och dog. Jag blev åttalat för våldande till annans död. I två och et halvt år fick jag leva med åtalet innan det var dags att genomgå en rättegång. Det är svårt att föreställa sig sorgen till familjen och att det inte finns en vinnare i detta, även om jag blev friade i rätten. Den lille pojken är borta och det kommer jag bära med mig alltid… et enorm ansvar som rektor som jag vet många andra med mig delar.
Mamma, det är dags att göra något annat. Gå för drömmen mamma, sa min dotter.
Jag tänkte att jag var för gammal och inte kunde annat…jag vad kan jag? Efter 23 år som rektor och 10 år som lärare, så tänkte jag:
Det ända jag kan är att sticka…
Jag gråt hos psykologen och såg inte andra möjligheter. Jag har alltid älskat mitt arbete. Jag har alltid villet hjälpa andra människor och se att dem växer utvecklas.
Jag vet att jag har varit en bra chef, men också en dålig. Jag vet att min erfarenhet är sällsynt. Men jag kunde inte se vad annat jag skulle göra.
När vi åker på semester kan jag aldrig gå förbi en garnaffär eller konsthandversk butik. Min bakgrund som slöjdlärare så längar jag efter att vara kreativ. Jag kan stå i en garnaffär och bara se, känna och bara andas in. Jag har stickat hundretals tröjor min egen brudklänning och mycket annat. Varför tar du inte detta vidare?
Mina biträdande rektorer som jag jobbar med nu har uppmuntrat mig och varit et riktig bra stöd i en jättesvår process fram mot rättegången. Stickningen, min häst och min make har betydd enormt mycket. Utan det hade jag inte klarat stå i mitt jobb varje dag. Även om jag fortfarande är rektor i Göteborg kommun vill jag gärna följa drömmen, men det får ta sin lilla tid.
Vill du följa mig och min väg ut i okänd mark? Vill du låta dig inspirera och vara med att skapa min dröm? Kommentera och dela gärna.
Om jag vågar dela mer kommer det mer….
21 mars 2013 sa jag ja till min make, i egen stickad klänning